Yesterday was my son's birthday, I got a few hours to celebrate him which made me happy that I got to do that. We had a good time, ate some cake and opened some presents and played in the park. It's strange how fast children grow. 

Jag har nog nämnt någon gång en kille som jag hade något på G med innan jag träffa min nuvarande kille. Jag övertygad mig själv att denna kille var inte denna rätta för mig av olika anledningar. Han hade ett för "busy" liv för mig, hade inte den tiden jag krävde. Han var lätt att prata med och jag trivdes i hans sällskap. Vi prata väldigt mycket på Snap men vi sågs bara en gång sen "avbrytte" vi kontakten och sen träffa jag min kille. Sen i mars så hördes denna kille av sig igen eftersom jag hade delat något på min story på facebook. Sen dess så har vi väl pratat lite grann här och där. Så här om dagen så undra han om jag ville hänga med till någon udde och fika. Jag hade aldrig vart där konstigt nog för det är inte super långt från där jag bor. Jag tänkte varför inte, det kan va roligt. Framför allt veta hur denna kille tänker och få en klarare uppfattning hur han mår för så som jag har uppfattat så är han i mörkt ställe just nu. Han kanske behöver folk som kan stöta honom, folk som kan få honom på benen igen, jag finns men jag vet inte om jag är den rätta för detta. Jag bryr mig och jag vill vara där för honom, som en bra vän.

Han plocka upp mig vid där jag bor med sin vän som satte bredvid honom i bilen (jag visste han skulle hänga med). Jag fick en kick av det hela, det var exciting att åka i någon annans bil med bra hög musik. Udden var väldigt fin och mysig. Ärligt talat är det väldigt manligt och attraktivt med någon som kan köra. Vi grilla i alla fall lite, spela musik och umgicks. Sen kom det lite mer kompisar till killen och ville umgås. Kände mig lite utanför och stel ett tag men det var faktiskt kul att höra vad killar pratar om förutom sport och tjejer. Runt vid 21tiden körde han hem mig som var snällt gjort, bensin är liksom inte det billigaste. 

Jag berätta för min kille vad som hade hänt och att jag hade träffat denna kille. Han var såklart inte glad på mig men det var bra att jag berätta. Jag känner skam och det borde jag. Jag ångrar delvis att jag träffa honom, det förvirra mig själv emotionellt men jag hade kul. Jag vet att jag älskar min kille, allt känns så rätt och han rullar in mig på rätt spår i livet. Jag vill bara känna tillgivenhet nu.