Jag har nydligen börjat med 5:2 dieten. Alltså man ”fastar” 2 dagar i veckan, man äter inte mer än 500kcal då. Dom andra 5 dagar äter man som vanligt, great va? Jag har faktiskt gått ner som känns bra. Jag försöker hålla mig till lite mindre än 1500kcal per dag. Jag äter inget efter klockan 6, de är väldigt svårt för man är hungrig på senare på kvällen ändå. Om de riktigt krisigt så blir de något lätt lätt som ett kex eller lätt yogurt. Asså jag ogillar inte mitt utseende men min kropp är känslig mot viktuppgång. Mina fötter och vader sväller lätt upp och jag känner mig bara i övrigt. Jag är inte kraftigt överviktig men de är 5-8kg jag behöver ta bort för att må bra. Jag har alltid haft ett utseende som gör att jag ser alltid ut att va med tyngre än vad jag är. Jag har alltid frågat av äldre om jag är med barn, man känner sig sårad efteråt. De är en sån dum fråga. Jag är byggd så här!!! Problem?! Mitt ideal är kurvig men jag tycker såklart att smallhet är attraktivt. De spelar ingen roll så länge men orkar att gå vart man än vill. 

Have you ever been out for a night walk and just suddenly you look up at all the stars shining down at you. Somehow the stars make me feel less lonely. When I looked at the sky today, I was thinking to myself wondering if my love ever looks up the sky like I do time to time. I wonder if he’s watching the stars, think no matter how far we’re away from each other we still always see the same stars. It would be nice if he and I could see the stars together sometimes, I‘ll be thinking about this evening then.