Jag var ute och gick idag, typ en tankepromenad. Man grubblar och tänker lite medans man går. Jag känner mig lite trött idag även efter den dära promenaden. Det var otroligt skönt och mysigt för man såg dom gula löven som börjar komma. Mina halloween känslor börjar komma!De kliar i fingrarna över att plocka fram halloween och höst grejerna, köpa massvis med godis, sätta på en tim buttom film och vänta på barnen ska komma och säga buss eller godis. *reality wake up* Just det barnen går inte buss eller godis längre, de sitter hellre nog vid sina surfplattor för då är man mer "vuxen". Jag vet inte om man firar halloween i England.Jag har satt upp som ett mål att åka till America bara för att se deras halloween. Jag känner mig excited över men det blir i alla fall inte i år, jag ska börja spara pengar. Det känns som en blandning av sen sommar och tidigt höst för grannarars bakong är fulla med röda och gröna tomater och vissa av rosorna har fortfarande knoppar. 

När jag var ute och gick så tänkte på youtubedramat med Ingham Family. Jag har sett några videos om det för en av mina favorit youtubers prata lite om det i en av hennes videos. Jag såg också en vlog med Ingham Family bara för få ett grepp om vem dom är. Deras familj var ju familje goals, icke bråkiga barn och snälla föräldrar som låter dom resa och göra roliga saker. Som säkert har dom sina ups and downs men det filmas bara inte. Då tänkte jag senare på familjer som man har sett för ofta. Föräldrar som skriker på sina barn i affären, på bussen, i lekparken..Man bara ser i deras blick hur irreterade de är och hur mycket de skulle bara vilja vara själva. Jag fattar att det är jobbigt att ha barn men varför tar man det på en sån level. Om har stretiga barn så är inte den rätta lösningen att skrika och vara sura på dom.Vissa människor orkar inte med barn och det är OK. Jag var ett jobbigt barn men varken min pappa eller min mamma skrek ALDRIG på mig. De brukade bli "Nu går jag" och sen gick de några meter ifrån och då blev man rädd att stå där själv så man sprang efter. När ens förälder hade haft en riktigt jobbig dag så var de ju ledsna och då fick man dåligt samvete att vara bråkig. Sen gällde det att förklara saker för jag kunde förstå varför jag inte får göra vissa saker. Jag är väldigt tacksam över jag fick dom föräldrarna jag fick. När man nog är en förälder så tror jag att man känner en stor press över man vill att ens barn ska ha en bra uppväxt. Vad jag skulle känna mig pressad och orolig över är att se ens barn hamna i fel umgänge och leda sig fel i livet (13år och röka och gå på fester). För mig är de super viktigt att de verkligen satsar på skolan och sina studier mer än sina kompisar. Jag lovar med handen på hjärtat att kompisar varar inte förevigt även hur många gånger man än säger BFF till varandra. Det kan hända fort eller så dör ens vänskap med tiden. Åter till ämnet så finns det också bra familjer där ute.